Svenskt namn: Åkerfräken

Latinskt namn: Equisetum arvense L.

.

Växten är mycket giftig för hästar. I normalfallet ratas växten av betergående djur, men gäss och kaniner äter den gärna och utan problem. Hö som innehåller ca 20% åkerfräken kan ge neurologiska sympton och dödsfall hos häst inom 2 veckor. Åkerfräken är en flerårig art som kan bli upp till fyra decimeter hög. Åkerfräken liknar mest kärrfräken och ängsfräken.

.

Vacklande gång, delvis förlorad rörelseförmåga (okordinerade bakben), överkänslighet. Efterhand även blodfyllda slemhinnor, förstoppning, starkt färgad urin, total förlust av rörelseförmåga och sväljförmåga, andningssvårigheter, krampryckningar och dödsfall.

Utfodring av förgiftade djur med bryggeriejäst eller höga doser vitamin B1 (thiamin) kan häva förloppet, tillsammans med övrig veterinär behandling.

.

Åkerfräken är en mycket vanlig art som förekommer i hela landet. Den växer i snart sagt alla miljöer, såsom vägkanter, på sjöstränder, i åkrar, på skräpmark och till och med på kalfjället.

.

Svenskt namn: Tidlösa

Latinskt namn: Colchicum autumnale L.

.

Hela växten är giftig pga sitt innehåll av flera alkaloider (över 20 st), av vilka colchicin är den giftigaste. Få förgiftningsfall finns rapporterade, men de har inklluderat hästar. 1,2-3 kg färska växtdelar ger förgiftningssympton hos häst. Tidlösa är giftig även efter torkning; hö med 1,5% inblandning av tidlösa, som utfodrats i mängadet om 5 kg per dag under tre dagar, har orsakat kolik och dödsfall hos häst. Tidlösa blommar under hösten och kan förväxlas med höstblommande krokusas. Skillnaden är dock att tidlösa har sex ståndare och tre märken medans krokusen endast har tre.

.

Colchicin påerkar centrala nervsystemet. Buksmärta, ökad salivering, allvarlig blodig diarré, kolik, okoordinerade rörelsen och kollaps samt död genom cirkulationsstörning eller andningsförlamning.

Hudkontakt med växten kan orsaka dematit.

.

Tidlösa är en odlad art som ibland kan påträffas förvildad eller kvarstående. Den hör ursprungligen hemma i Syp- och Centralerropa. Första förvildade fynden är från Ulriksdal, Uppland och påträffades 1816.

.

Svenskt namn: Stånds

Latinskt namn: Senecio jocobaea L.

.

Ståndsarter innehåller flera olika sorters gift. Hästar och kor äter normalt inte stånds i färskt tillstånd, men kan förgiftas vid hö eller ensilage. 50-200g stånds/kg kroppsvikt har uppgetts vara dödlig dos för häst men troligen behövs större mängder (ca 5 % av hästens kroppsvikt) för att förgiftning skall uppstå. Stånds är en flerårig örtväxt som kan bliu upp till en meter höga. Stånds blommar juli-augusti.

.

Stånds ger förgiftningssympton som liknar korsörtsförgiftning. Svår förstoppning, ibland (blodig) diarré, buksmärtor, svag och snabb puls, ataxi, aptitförlust, konvulsioner, fotosensibilitet och förlaming. De första symptonen kan uppträda flera dagar eller veckor och i vissa fall månader efter första intaget. I början ser djuren utmärglade ut, därefter får de vacklande gång och ger intryck av att vara halvblinda eller likgiltiga för hur de går. I senare stadier kan förgiftade djur vara mycket retliga och anfalla.

Både akut och kronisk förgiftning verkar förekomma. Kalvar som konsumerat 100g vattenstånds per dag insjuknade inom 5-6 veckor i dödlig förgifting med diarré och leverskador.

.

Stånds förekomer huvudsakligen i Sydsverige, men finns ända upp till Norrlands kusttrakter. Arten är ganska ovanlig men kan på sina håll förekomma i stort antal. Den växer på sandig, grusig gräsmark, i vägkanter, skogsbryn och torrbackar, ofta på kulturmark. Underarten alvarstånds förekommer på Öland och Gotland och är där sällsynt och fridlyst.

.

Svenskt namn: Odört

Latinskt namn: Conium maculatum

.

Hela växten är mycket giftig, men mest under blomming och då högst i frukterna. Växten blir något mindre giftig under torkning, men den är fortfarande farlig för hästar. Dödlig dos för hästar är mer än 2 kg gröna växtdelar, upp till 750g färsk odört har konsumerats utan förgiftningseffekter. Växten har en väldigt karaktäristisk obehaglig råttlukt och ratas i allmänhet av betesdjur. Giftigheten hon odört har varit känd under minst 2000 år. Odört är en vanligen tvåårig ört som kan bli över två meter hög. Odört har en stor likhet till utseendet med andra arter av flockblommiga växter och kanske speciellt med hundkäx. Den stora skillnaden är att odörten har rödfläckig stjälk.

.

Sympton visas inom 20-309 min efter konsumtion. Snabb andning, ökat salivflöde, svårigheter att svälja, diarré, muskelsvaghet, matthet och nervösa darrningar, ibland konvulsioner, ibland uppsvärd bakkropp, okänslighet, svindel, kramper, kastning av foster, förlamning i motoriska nerver och ryggmärg, progressiv analys, andningsförlamning, dödsfall. Andedräkten hon förgiftade djur kan ha den karaktäristiska råttlukt som växten avger.

.

Odört förekommer huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, från Skåne till Gästrikland, men spridda fynd har även gjorts längre norrut. Arten är sällsynt och minskar alltmer i antal. Numera förekommer den främst kring gårdar och och på ruderatmark, tillexempel avfallsplatser och vid nyanlagda vägar.

Svenskt namn: Liljekonvalj

Latiskt namn: Convallaria majalis L.

Liljekonvalj är en frerårig ört som kan bli flera decimeter hög. Den blommar i maj-juni. Frukten är ett röd-orange bär. Hela växten är giftig.

Kallas också för hjärtansfröjd. Blomman undviks i regel av betande djur då den smakar mycket illa och har en stark doft. Få fall av förgitning hos häst har rapporterats. Växten är giftig även torkad.

.

Salivering, diarré, ökad urinavsöndring och urinhämning, digitalisliknanade sympton med svagare hjärtstimuland och hjärtförsvagning, snabbare och oregelbunden puls, svindel, kramper och slutligen död.

Regelbunden hudkontakt kan orsaka dermatit.

.

Liljekonvaljen är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer i lundar och skogsbackar, helst på mullrik jord.

.

 

Svenskt namn: Korsört

Latinskt namn: Senecio vulgaris L.

.

Svenskt namn: Stenkorsört

Latinskt namn: Senecio squalidus

.

Generell information:

Kallas även stenört, timmermansört, blodört. Innehåller alkaloiderna senecin och senecionin, och är giftig även i torkat tillstånd. Korsört är en ettårig örtväxt som kan bli upp till fyra decimeter hög. Den kan blomma året om ifall vädret är gynnsamt. Korsört är ett mycket vanligt ogräs som huvudsakligen påträffas i rabatter, åkrar, vid hus och gårdar. Liksom andra ogräs påträffas den ofta på havsstränder. Korsört finns i hela landet.

.

Förgiftningsymptom:

Salivering, kramper, mag-tarmsjukdomar, leverskador, gulsot, orolighet, aptitlöshet, avmagring, död under allmän svaghet. Symptomen kan uppträda 6-10 dagar eller flera månader efter konsumtion.

.

Svenskt namn: Idegran

Latiskt namn: Taxus baccata L.

.

Idergran är en av de giftigaste växterna i Europa och många förgiftningsfall på häst finns rapporterade. Särskilt barren är giftiga, men hela växten är giftig. Trädgårdsavfall är en känd riskfaktor, eftersom giftigheten inte avtar i avklippta eller fallna grenar eller torra barr. Dödlig dog 0,2-0,4g blad/kg kroppsvikt för häst. Idegranen är en barrväxt som är grön hela året om. Idegranen har till skillnad från andra svenska barrväxter inga kottar eller bärkottar, utan bara ett enkelt frö.

.

Rörelse- och cirkulationsstörningar, ataxi, stapplighet, utvidgade pupiller, konvulsioner, snabb sedan svag puls, upphetsning följt av kollapt och dödsfall via andningsförlamning. Giftet absorberas mycket snabbt från mag-tarmkanalen och påverkar hjärtat. I flera fall har dödsfall skett inom några timmar efter det att djuret ätit av växten även om inte några sympton funnits innan dödstillfället. Dödsfall kan också inträffa några minuter efter konsumtion. Sympton kan också synas under 3-4 dagar före dödsfall eller återhämtning.

.

Idegran förekommer mest i kusttrakterna från Bohuslän upp till Gästrikland, på Gotland är den mindre allmän, men den är annars sällsynt. Den växer oftast på fuktiga skogsmarker.

.

Svenskt namn: Fingerborsblomma

Latinskt namn: Digitalis purpurea L.

.

Kallas även fingerhatt, biskopört. Mycket giftig. Ettåriga bladrosetter är är giftigare än blommande bestånd. Växten är giftig även efter torkning. Förgiftning och dödsfall hos hästar har konstaterats efter konsumtion av 20-40g torkade blad eller 120-140g gröna blad. Blomman är ca 1 meter hög, två-årig och har oftast purpurröda, vita och ibland rosa blommor. Den blommar juni-juli. Hela växten är giftig.

.

Aptitlöshet, törst, kolik, diarré, hjärtklappning, förhöjt blodtryck, avsaktning och sedan ökning av puls, skakningar och konvulsioner, död genom förlamning av hjärta och andningsorgan. Hudkontakt med växten kan orsaka hudinflammation (dermatit).

.

Fingerborgsblomman är naturligt förekommande endast i Bohuslän, där den är sällsynt och växer i skogsbryn och steniga backar. Arten är dock ganska vanlig som förvildad på torr, kulturpåverkad mark i stora delar av landet.

Blomman är lätt att känna igen då det inte finns någon annan liknande i Sverige, de närmaste släktingarna är liten fingerborgsblomma och gul fingerborgsblomma, som bägge två har gula blommor.

.

 

Svenskt namn: Belladonna

Latinskt namn: Atropa bella-donna L.

.

Växten är mycket starkt giftig pga av innehållet av olika alkaloider (atropinm L-hyposcyamin, scopolamin m fl). Dödlig dos för häst är 120 g växtdelar. Växten är giftig även i torkat tillstånd. 2-3 bär ger förgiftningssympton på människa.

.

Utvidgade pupiller, inflamerade slemhinnot, upphetsning, kramper, oförmåga att stå upp, andningsförlamning, dödsfall.

Hudkontakt med växtsaften orsakar blistringsskador.

.

Belladonnan är mycket ovanlig i vilt tillstånd och återfinns oftast i söder i botaniska trädgårdar.

.