Just nu verkar det som om saker och ting börjar ordna upp sej, jag börjar äntligen se slutet på det stora nystan med otaliga knutar och en massa trassel som har varit mitt liv sista åren..

 

På jobbfronten har jag tagit ett stort steg framåt, kommer gå upp rejält i timmar framöver.. Vilket innebär att jag kan flytta hemifrån (igen) och börja om på nytt i eget boende.. 

 

Visst känns det tungt att jag bestämt mej för att sälja Millie och även om hon är en underbar häst som jag kommer sakna något fruktansvärt så är det rätt beslut att låta någon annan ta över denna fantastiska häst.. Det finns ingen chans i framtiden att jag kommer hinna med henne. Jag vill inte heller att Lucky, min lilla drömponny ska bli lidande på något sätt för att det går så mycket pengar varje månad på att hålla två hästar..

 

Så nu kan jag bara vänta, vänta på att de sista pusselbitarna ska falla på plats.. Det känns verkligen som att det är min tur nu.. 

 

Kram Sofia