Igår kväll ringde tjejen från Orust som ska ha Millie på foder fram till Mars, de kommer redan fredag förmiddag och hämtar henne. Jag hade räknat med att få minst en vecka till med henne, hinna mysa ordentligt, gå promenader och om foten tillåter rida en sista gång.. Men det kanske är bättre såhär och det känns så härligt att höra nya fodervärden vara så glas och entusiastisk över att få hem henne. Hennes planer för henne och att hon längtar! Det är sånt man vill höra, då känns det mycket bättre att behöva skiljas från sin vän. Det känns som att detta kommer bli jättebra, men det kommer vara tufft känslomässigt..

 

Så direkt när jag kommer hem imorgon blir det till att göra Millie så ren som det bara går och packa hennes utrustning.. Måste se till att passet kommer med också, för det ska ju alltid följa med hästen..

 

Lucky blir ju ensam nu och vi ska faktiskt se om det går att ha henne ihop med Jaspis, valacker brukar ju vara ett litet gissel för henne. Men nu är det vinter = ingen normal brunstsäsong och Jaspis är nog något av det mest omanliga jag vet.. Så det kan funka.. De andra två damerna är lite för lätta i röven för att jag ska lita riktigt på att ha dem ihop med Lucky.. Vill inte ha några skador nu, det har vi haft tillräckligt med på hennes stackars bakben.. och sen är ju inte hon sen att försvara sig, så det kan bli riktigt tråkiga konsekvenser om någon ger sig på henne..

 

Mycket att planera och hinna fixa innan imorgon!

 

Kram Sofia