Nu blir det ett sånt där gnälligt, lite för personligt inlägg igen.. Men ibland måste man bara få ut allt, få gnälla av sig riktigt ordentligt.. Så ni som inte orkar med det kan sluta läsa nu..

 

Upplever en inre stress och oro just nu som gör att allt bara börjar bli för mycket. Förmodligen så satte helgens svallvågor av känslor igång någon slags kedjereaktion som gör att jag går upp i varv och blir mycket lättare stressad och orolig över saker än jag borde bli. Men det är ingenting jag kan hjälpa just nu, jag måste få agera ut och försöka bli av med det.. Annars kommer det snart att koka över och jag kommer må väldigt dåligt..

 

Jag är orolig att jag inte kommer hitta en köpare i tid till Millie, att jag står där kvällen innan jag ska flytta och inte har en lösning.. Jag har verkligen ingen möjlighet att ha kvar henne. Har hittat en familj som verkar bra som vill köpa henne, dock vill de helst ha henne på prov först och det har jag ingen möjlighet till då jag inte kan riskera att få tillbaka henne igen. Det har varit en annan tjej intresserad som inte bor så långt härifrån som jag nu väntar svar från. Vi kommer besikta henne i veckan i vilket fall, så vet vi att det är klart och okej.

 

Jag är även orolig över att jag inte kommer få tillräckligt mycket tider på jobbet nu i november och december, vilket gör att ekonomin blir lidande. Jag vet ju att det kommer att bli bättre då jag går på mycket mer tider efter årsskiftet slut, men fram tills dess ska det gå ihop sig också.. Så det är mycket som ska lösa sig för tillfället..

 

All stress och oro gör att jag har svårt att ta tag i saker, jag går bara och väntar.. Kan inte riktigt fokusera och få ut något vettigt av dagarna.. Hade flera viktiga samtal jag skulle ringa idag, det blev inte av.. Försvann helt enkelt.. Känns som att jag sitter fast, jag kan inte röra mig, kan inte ta mig framåt, inte ta mig loss.. Frustationen bara växer och växer.

 

Just nu skulle jag bara vilja blunda, räkna till tio och när jag öppnar ögonen igen så är det 1 februari och alla problem är borta. Allt har löst sig och jag har sluppit all oro och stress som jag vet inte kommer ta slut än på ett tag.. 

 

Kram Sofia

 

Tänk om man kunde leva efter detta..