Så var det då 1 maj och det känns nästan lite konstigt. Riktigt varför kan jag inte förklara, men det bara gör det. Även om det har varit en lång vår med fint väder känns det som om det hela har gått lite för snabbt. Men jag klagar iofs inte, våren iår har varit så mycket bättre än förra årets. Visst hade all snö och is hunnit smälta bort till 1 maj förra året, men gräset har inte växt hälften så mycket, träden hade inte slått ut och det var fortfarande ganska kallt även på dagarna.

 

Igår åkte jag till Fredriksdal och hälsade på mamsen och småhundarna. Mimmi var på "dagis" så henne fick jag inte träffa. De små hade så roligt ihop och Pim och Panda for runt som två yra höns och brottades. Gick en liten promenad över de stora fälten som är bakom mammas stall och lät kameran fånga dem och Panda när de for runt. Hugo ville inte lämna sin matte och stannde i stallet, så han är inte med på bild. Jag är inte förvånad, det är inte ofta Panda följer med någon annan än mej heller. I princip aldrig.. Resultatet av fotona finns i inlägget nedan! Blev riktigt nöjd med en del av dem, det är svårt att få skärpa på långt håll med en kamera som inte har någon vettig bildstabilisator.

 

Det var fyra väldigt trötta små troll som somnade såfort de kom in i bilen. Mamma var snäll och körde mej ända till stallet, mockade och fixade till Lucky. Milla fick komma in och få burkmat och en snabb avborstning innan hon fick gå ut och fortsätta med lunchen. Fick sära lite på högarna, för idag var tydligen småsorkarna (ponnyerna) läskiga igen. Det går lite upp och ner det där, vissa dagar går det hur bra som helst och vissa vågar hon inte gå fram och äta alls.

 

Trots att de utlovat regn under dagen tycker jag att den var rätt fin ialla fall. Lite kyligare än vad jag vant mej vid visserligen och nog kom det ett par regndroppar allt. Men framåt kvällen klarnade det upp och endast tunna molnstrimmor syntes på himlen i den sjunkande kvällssolen.

 

Idag vaknade jag som vanligt halv sju, Panda som snabbt upptäckte att matte var vaken klättrade upp och la sej på mej, med nosen alldeles nära mitt ansikte. Hon ligger så alldeles stilla tills jag säger "god morgon, Panda" Då blir hon toklycklig och krålar upp så hon får nosen in vid min hals, sen bollar hon runt så hon kommer på rygg och så ska man klia henne på magen. Pimmen, den sjusovaren vaknar inte till förrens man väcker henne.

 

Så när jag rastat hundarna konstaterade jag att det var ju inte ett dugg lönt att gå och lägga sej igen. Utan jag tog med mej datorn, ett täcke och satte mej tillräcka i soffan. Hundarna busade några minuter, men strax somnade de också. Så det är väldigt lugnt här i Axtorp denna torsdagsmorgon. Inte ens våra "kära grannar" är ute och far med sina maskiner.

 

Kram Sofia