Klockan sju väckte småtjejerna mej och tyckte att nu var det faktiskt dags att vakna och gå ut. Jag puttade lite liv i Dumle som blinkade sömnigt mot mej. Han förstod väl inte riktigt varför han skulle behöva lämna sin varma fotölj redan. Men han följde snällt med till dörrn.

 

När morgonrastningen var avklarad ville de gå in alla fyra, det behövdes ingen övertalning där inte. Upp i soffan resp. fotöljen och bollade ihop sej. Så nu ligger jag nerbäddad under mitt täcke i soffan framför tvn och myser med mina hårbollar. Någon frukost orkar jag inte tänka på än, det får bli framåt nio när hundarna ska ha sen. Kanske blundar jag en stund..