Ännu en underbar höstdag. Och idag vaknade jag och var mycket piggare i kroppen. Bra med kallt och klart väder, det ger torr luft och det gillar min kropp. Fuktigt väder avskyr vi som pesten!

 

Panda väckte med första gången halv sex och tyckte att nu var det dags att gå ut. Så det vara bara att klä på sej och gå ut med henne. Hon gjorde det hon skulle, sen gick vi in och hon var snabbt inkrupen i värmen under mitt täcke igen. Sen väckte hon strax efter nio igen och tyckte att det var dags att gå ut, eftersom Dumle också ville gå ut så bad jag T rasta dem. Dumle följde snällt med, men strax hörde jag små tassar komma snabbt emot mej. Panda hoppade upp i sängen och tittade olyckligt på mej. T ropade på henne och jag frågade om hon inte behövde gå ut, då sprang hon iväg för att komma tillbaka lika snabbt igen. Då kom T och hämtade henne, bar henne till dörrn.

Inte hjälpte det heller, denna gången tittade hon ännu mer olyckligt på mej och kröp upp emot mej när jag började prata med henne. Tokiga lilla hund, det måste vara matte...<3

 

Kram Sofia