Är strax dags för mej att sova, men vill vara vaken en stund till och njuta av att jag hittar ett läge att ha benet i som inte gör speciellt ont. Som jag redan skrivit om kom ju Sandra ut och fotade mej, Lucky och Spirit + Jenny och Cello. Jag red och Jenny visade trick. Det ska hon ha till ett projektarbete till sista året i skolan.

Tyvärr var marken lite förrädisk på ett ställe där det stått en hösilagebal för ett tag sedan, detta syntes inte utan det såg ut som vanligt halvfruset gräs. Problemet var att när jag kom och galopperade över det så gled underlaget iväg och jag och Lucky gick omkull, jag hamnde under henne med vänsterbenet och drog samtidigt i huvudet. Först kändes det inte så farligt och jag kunde haltandes och med bultande huvud ändå fixa hästarna efteråt + fixa det sista med stallet.

Tobbe fick hjälpa mej med det sista för det började göra mer och mer ont.

,

Väl hemma satte jag mej i soffan och kikade lite närmare på benet, förutom ett vackert skrapmärke och ett fint blåmärke som redan började visa sej så såg benet väldigt mysko ut, knöligt och ganska svullet. Men eftersom det inte gjorde mer ont än vad jag kunde stå ut med så la jag en kudde under knät och lät det va. Sen sa Panda att hon behövde gå ut och jag reste mej lite försiktigt, gick ett par steg och sen small det till, det gjorde så helvetiskt ont. Men jag tänkte att det är säkert bara svullnades som trycker på och nu när jag rör på mej så ökar väl blodcirkulationen som gör att det gör ont.

Hoppar i princip på ett ben fram till dörren och släpper ut hunden, men eftersom smärtar blev allt starkare så får jag ropa in Tobbe som hjälper mej tillbaka till soffan med hjälp av mina kryckor som jag tack och lov har kvar från när jag bröt högerbenet. Vi bestämmer ganska snart att ett besök på sjukan vore nog inte fel ifall det var något som faktiskt gick sönder inne i benet.

.

Så vi sätter oss i bilen och åker in till Ryhov, hann inte sitta mer än 5 min i väntrummet på akuten så får jag komma in och träffa de två första som kikar på benet. De vågar knappt röra det utan kollar bara syresättningen och lite sånt.

Får två Alvedon, jag vet ju själv att dessa kommer ju inte hjälpa ett skit men tar dem snällt och tänker att alltid blir de ju lite glada för att de fått ge mej lite medicin iaf. Blir ivägskjutsad i en säng in på ett rum, kommer en läkare efter ett tag och klämmer och känner. Misstänker framtur från foten och upp i benet med tanke på hur det ser ut.

Kommer in en sköterska som sätter nål i handen på mej och sen får jag morfin, det var nog det bästa med hela den upplevelsen, det tar bort den värsta smärtan och jag kan äntligen slappna av lite. Blir lite yr i huvudet, men hellre det än att ha ont. Sen är det dags för röntgen, de tar sju miljoner bilder i olika vinklar.

Ner till akuten igen, får veta att tack och lov är det inga skelettskador. Men benet är rejält blåslaget och det finns en del blodutgutningar och ett ledband i foten bakom fotknölen är av. Vid det här laget är benet och foten så svullna att jag inte längre har någon synlig fotknöl på utsidan. De lindar om benet ordentligt plus att jag får ytterligare recept på smärtstillande som ska hämtas på Apoteket. Sen får vi åka hem.. Sov ganska okej, vaknade två gånger och fick ta tabletter.. men emellan det så var det okej.

.

Imorse hade jag utsläpper, hoppade omkring på mina kryckor och med Tobbes hjälp fodrade vi, täckade och släppte ut de som stod inne. Nu var det bara fyra hästar inne denna natten, men det kändes som om det hade varit tio när vi var klara. Lyckades till och med leda min lilla Pippi hela vägen till hagen, hon är som tur så jäkla lugn och tar allt med ro, följer så snällt med matte i mitt tempo.

Nu har jag förutom en kort sväng på kryckor i trädgården legat i soffan och tagit det lugnt resten av dagen.

.

För er som är nyfikna på fotona så finns de inne på FB, de ligger taggade inne på min sida så det är bara att kika under foton!

.

Kram Sofia!