Rädd för mörkret...

Fy attan vad ont i magen man får om man käkar så mycket muffinssmet som jag just gjort...
Notering till mej själv: Gör inte om det!
Men fina blev dem, ena plåten blev stora, medans nästa plåt blev megastora... Men det finns en naturlig förklaring till det också, formarna på plåt två var av modell enorma...=P Men så är de amerikanska med, amerikanarna gör ju precis som alla andra länder... Bara lite större...!
.
Nu är pållarna inne, har inga problem med att gå ner till stallet i mörkret, eller bort till Lucky och Mulle, inte heller att gå bort till Attack och Lilleman, trots att det är en bra bit bort till deras hage. Men när jag ska lämna stallet för natten och gå upp till huset igen. Den biten är plågsam, särskilt när det är en kväll som denna, blåser och prasslar överallt.
Visst, jag är mörkrädd och väldigt lättskrämd, men det känns nästan löjligt att fjanta runt där på gräsmattan som nån liten överskrämd vässla... Men, men.. Så är det!
.
Tobbe borde kliva över tröskeln vilken minut som helst nu, han trodde inte att det skulle bli så sent ikväll. Dock fick han hoppa in och jobba imorgon med en catering som var bokad.
.
Kram Sofia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0