ÅÅÅÅ, om jag bara vore smal!

Det är Jemima Jones mantra, som hon ständigt upprepar inom sig.

Jemima Jones är inte smal. Dagligen blir hon pikad och hånad av sin omgivning, de lika slanka som elaka väninnorna hon delar lägenhet med, av arbetskamrater och chefer - och inte minst sig själv. Det enda som tröstar henne är att äta . äta massor. Men i hemlighet drömmer hon om Ben som hon ser varje dag på sin arbetsplats, men som aldrig, aldrig ser henne. Då ligger Geraldine, Jemimas vackra kollega, bättre till. Geraldine som är en sämre journalist än Jemima men som trots det har bättre betalt. För så ser det ut i de smalas och vackras värld.

Jemima inser att hon måste göra något åt sig själv. Så att hon kan spela på de andras villkor. Så att hon äntligen kan bli den hon egentligen är.

Men vem är hon då? Egentligen?

Och kärleken, den finns kanske där man minst anar det.

Och inte där man tror.

.

Författaren till Ärligt talat skriver om fula ankungar och vackra svanar, om drömbilder och kroppskomplex, om matfixering och bantningshysteri och om kärlekens förlöande kraft.

.

.