Ännu en dag avklarad, gick ut till stallet lagom så att jag hann fixa med Lucky och motionera henne innan de skulle ha lunch. Började med att mocka och fixa all maten. Packade även hönäten tills imorgon + hösilaget för morgondagen. Tog sedan in bägge flikkorna, Lilla G har kommit på ett nytt sätt att rymma. Hon nafsar mej i armen, precis innan jag hinner säga ifrån är hon supersnabb och rycker till i grimskaftet och springer ut på fältet med mej efter. Eftersom jag höll Lucky i den andra handen var det bara att släppa. Men hon fick sej en träningomgång efter det så jag tror int ehon gör om det i första taget. Men jisses så sur hon va när hon försökte göra likadant igen, men den här gången var jag beredd... Då piper hon och lägger de små ekorröronen bakåt, sen kommer hon fram till att det är inte lönt, då blir hon söt som honung och lyder perfekt. Knasponny!

.

Longerade Lucky ca 15 min i trav och lite galopp. Skrittade fram 15 min och av 15 min. Så hon verkade hyfsat nöjd efteråt. Borstade henne så noga det gick och redde ut man och svans. Flätade manen och pannluggen. Svansen lät jag va, vill inte fläta den när hon skulle ut i hagen, tycker det känns elakt att hästen ska gå med en "piska" där bak. Inte så skönt för henne om hon viftar på den och smäller till sej själv eller Lilla G. Ne, någonstans får fåfängan ta stopp!

.

.

Hade precis gjort det sista klart när jag hör grisarna "nöffa" utanför stallet. Hmm, ovanligt högljudda idag tänkte jag. Snacka om att jag blev förvånad när jag öppnar stalldörren och ser hela grisflocken utanför på gräsmattan, smaskandes äpplen. Jaha, vad göra!? Stänger av elen, tar bort eltråden, tar en hink med havre, lockar till mej grisarna som snällt följer med mej. In i grishuset, stänger in dem och sätter tillbaka eltråden, sätter på elen och släpper ut dem igen. Hör då nöffande bakom ryggen, tror ni inte att en liten grisjäkel inte kommit med in. Och den springer ju naturligtvis för glatta livet när den ser att jag upptäckt den. Lyckad till sist mota in den mot stallväggen mellan grisarnas hage och stallet. Sen ser livrädd ut och skriker i högan sky när jag närmar mej, jag skriker tillbaka och undrar vad den skriker för (upptäcker att den står med arslet mot eltråden, kan ju vara därför?) den tystnar och slinker in emellan eltrådarna och in i grishuset och ser helt vettskrämd ut. Den lille grisen rymmer nog inte fler gånger ialla fall. Stackarn, jag skrämde nog halvt ihjäl den.

.

.

Jobbade sen 15.00-22.00, var inte mycket alls att göra. Väntade oss 3 bussar mellan 17.30-18.00, men det hade blivit ett missförstånd så det kom bara en buss 18.15 istället. Mitt i alltihopa fick jag skitont över njurarna. Bäljade i mej motsvande 5 50 cl flaskor vatten och efter ett par timmar och otaliga toalettbesök släppte det äntligen. Har fortfarande lite småont, men det är ingenting om man jämför med smärtan jag hade innan.

.

Lyckades med konststycket att ta med mej en av mina arbetskamraterns mobil hem också. Vi har exakt likadana och eftersom min kan bete sej lite som det vill ibland och plocka bort min bakrundsbild så tänkte jag inte mer på det när jag kika på den och såg att den var borta för tillfället. När jag kommer hem upptäcker jag att jag har två mobiler i fickan. Bara att åka tillbaka till Dinners och lämna tillbaka "dubbelgångaren".

.

Kram Sofia!