Är stel från midjan och neråt, gör ont när jag rör på mej.

Vid stillasittande läge övergår det mer i ett molande.

Har försökt titta på ponnyakuten via SVT Play, men det bara laddar, går en halv minut, sen laddar det igen. Och så håller det på, får väl göra ett nytt försök om en liten stund, kan ju vara så att det är stor belastning på SVT Play för tillfället, som gör att det hackar.

.

Har varit lite duktig och hjälp till lite i stallet, inte så lätt för dom andra att ta sej ut i detta hemska oväder. Så jag fixade Fakir och Anima, mockade och packade hösilage och blandade ihop kraftfoder åt dom. Hjälpte Veronica att plocka in alla kusarna lite tidigare, inge kul för dom att gå ute i detta vädret ialla fall och dom har ju några som inte är täckade.

.

Gick ju ut till stallet för att älskligen skulle slippa köra i det här väglaget, dock fick jag mej en rejäl överaskning när jag kommit upp för alla backarna och skulle sista biten in till stallet var det inte plogat. Hmm, det låg en hög snövall in som plogbilen fint lämnar efter sej. Okej tänkte jag, men det har ju inte snöat sådär hemskt mycket så det borde inte vara så djupt inne på vägen. Aj, aj var jag misstog mej, det hade ju blåst också, så det var mellan 20-50 cm snö på vägen. Så jag var mer eller mindre helt slut när jag kom fram till stallet.

Väl framme var det bara att sätta fart att skotta, då bakdörren inte gick att stänga och det hade blåst in en jäkla massa snö i gamla stalldelen. Stora dörren till den nya delen gick inte heller att öppna så det var bara att skotta där också. Tog sedan tag i mockningen och när jag ändå höll på fixade jag ponnyernas boxar/spiltor också. Så när Veronica kom var det bara att släppa in i rena boxar/spiltor..=o)

.

Sen pysslade jag om mina små busar och kl. 19.00 var det dags att knata ner till bussen, dock började stelheten sätta in och hungrig som en jag vet inte vad var jag. Kände när jag började gå att det var väldigt stelt i nederdelen av vaden och i hälsenan. Brukar ju kunna få att senan liksom hakar upp sej, men det brukar släppa om man rör lite på foten. Men nu satt det upp i benet också. Det blev värre ju längre jag gick, i det brantaste nerförsbacken gjorde det så ont att jag skrek rätt ut när jag gick. Men ner kom jag, och som tur var så var bussen sen igen, annars hade jag nog inte hunnit med den efttersom jag gick så sakta, eller rättare sagt, haltade så sakta.

.

Så nu ligger jag här i soffan och väntar på älskling, sötsugen som bara den. Glass vore inte fel, men exotisk frukt. Har fastnat för det alltså! Gott och ändå hyfsat nyttigt!

.

Ska göra ett nytt försök med ponnyakuten sen blir det till att vila tills Tobbe kommer.

.

Kram Sofia!