Då var han inte hos oss mer...<3

12.40 somnade våran lilla hjälte in... Allt gick jättelugn och bra till... så nu slipper han ha ont i sitt ben mera och nu får han springa på de evigt gröna ängarna tillsammans med sin Sanny...<3
Han är väldigt saknad, både av oss människor och av hästarna, Ludde gnäggade efter honom när han var borta...
Max hann bli 33 år...
.
Blev ingen motion av hästar idag, orkade inte med det helt enkelt. Mockade ut Max box och plockade ihop hans saker istället, kanske låter kallt att plocka undan hans utrustning och täcken redan, men det är mitt sätt att hantera sorg, imorgon kommer det kännas värre... då kanske jag inte orkat ta itu med det...
Kändes konstigt att bara mocka fylla på 2 vattenhinkar, bara göra iordning kraft och hösilage till 2 hästar... Och det kändes väldigt konstigt att se hagen så tom, där mina tre har gått hela vintern och första delen av våren... Lucky går ju på fältet med dom andra stona och Ludde går med Gangster i hagen jämte "min" gamla...
.
Vi hade ju ihopsläpp och hagbyte igår, vi skulle ju fixa ihop dom så som dom ska gå till sommaren.

Jag kom till stallet strax efter 15.00. Tog då in Ludde eftersom han skulle skos vid 16.00. Sen gick jag för att hämta lilla shettistösen Queenie som skulle gå som sällskap till Maxen nu sista tiden. Så vi släppte ut Queenie till Max och dom fann varandra direkt. Efter bara en stund så både åt dom ut samma hög och drack dom ihop... Sen gick dom sida vid sida... så söta tillsammans..<3

.

När Andreas kom släpptes Fakir ut till åringshingsten Gangster. Det gick bra till en början. Under tiden hade Sara och jag hunnit släppa ihop Ludde och Mars som lekte en stund och sedan käkade tillsammans för att följa upp med en go klistund... Dom blev kompisar direkt och såg ut att ha gått ihop i flera år. Tyvärr tyckte inte Fakir lika myckt om Gangster som Gangster tyckte om Fakir. Han började jaga honom runt, runt med öronen slickade bakåt och med tänderna i högsta hugg. Sen damp han i backen, den store hästen... hade lite för brått för sina egna ben. Så Andreas tog in honom och vågade inte släppa in honom nåt mer. Så där stod vi och visste inte riktigt hur vi skulle göra nu, jag vet ju att Ludde är helt fantastisk med unghästar, särskilt småhingstar så jag erbjöd mej att släppa Ludde till honom, även om dom inte ska gå ihop i sommar... Men det stack till i hjärtat när jag gick för att hämta in honom igen då han stod och gosade och hade klistund med Mars när jag kom... Han vart väl måttligt road när jag släppte in honom till lill-hingsten. Men fann sej snabbt i sin roll som barn-passare. Talade tydligt om gränserna för den lille, men inte elakt. Och Gangster han bebis-tuggade så jag trodde käkarna skulle gå ur led på honom...

Idag när jag kom var allt lugnt i "Luddes" hage, han talar fortfarande om för Gangster hur han ska bete sej, men när jag gick ut med äpple till dom så fick lille pojken stå jämte och få lite äpple han också... Helt tossig blev han Gangster, äpple var tydligen fruktansvärt gott...

.

Så nu har jag kommit hem och ätit, vovven har ätit och vilat en stund så nu börjar energin komma tillbaka, hos mej känns det som om den försvunnit helt däremot... Suttit och kikat på lite väder inför imorgon och sen hittade jag en ny blogg som verkade intressant... Funderar på att lägga mej och sova en liten stund, se om jag får tillbaka lite kraft...

.

Ringde och pratade med löneansvarige idag också, så det blir rätt med min lön denna månaden och det var väl tur att jag gjorde det, annars hade det blivit bra konstigt när jag fick lönen. Nästa månad blir go, då får jag min slutlön med semesterersättning och så...=o) Nu har jag även sagt upp mej, bestämde mej för att jag inte skulle jobba kvar när jag inte blev bättre... Så nu ska det jobbas i Gränna i sommar och sen hitta jobb på närmare håll, för dessa resor har inte varit roliga. Vissa dagar har jag ju bara jobbat 3,5 h och då sitta och resa i 3 h... Den stressen som blir när man känner att det är så mycket man skulle vilja hinna istället, hade man haft ett närmare jobb hade man ju kunnat jobba heltid...

.

Nehe, vila en stund var det ja...

.

Kram Sofia!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0