Att det blev så snart...

Någon gång mellan 11-13 kommer Kallins och hämtar våran lille Max... Han kommer aldrig bli bra i sitt ben...
.
Så snart får han springa jämte sin Sanny på dom evigt gröna ängarna...aldrig mer behöva ha ont...
.

.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan, lillpojken...<3
.
Kram Sofia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0