Min fina Dumle..<3

Igår var en ganska omtumlande dag.. Tog tåget in till Jönköping tillsammans med Dumle som var skitglad för att vara på äventyr, ensam med matte. Vi möttes av mamma vid resecentrum i Jkpg och åkte ut till Smådjurskliniken.
De började med att Dumle trodde på fullaste allvar att han skulle dö när de tog tempen, andra försöket lyckades..
Sen fick vi träffa veterinären och hon klämde och kände lite överallt, han reagerade på ett par stället i vänster höft och ländrygg.. Så hon ville absolut ta ett par röntgenbilder på honom.. Så Dumle fick sova gott en stund medans han röntgades... När allt var färdigt och veterinären tittat på bilderna så kommer hon och hämtar mej.
Jag såg redan på henne när hon kom in till oss att det inte var bra. Det var det inte heller. Vänster höft var helt kass och höger va inte heller bra. Han hade redan börjar utveckla artros i vänster höft, endast 3,5 år gammal.
Sen är det mesta som i en dimma för mej om jag ska vara ärlig, att få det beskedet och sen en massa information inmatad i huvudet blev nästan för mycket. Självklart blev jag jätteledsen över att min fina hund ska och har dragits med dessa besvär. Veterinären ville sätta honom under behandling omedelbart för att se om man kan bromsa förloppet. Så han ska in en gång i veckan i fyra veckor framåt och få sprutor, sen har vi en tid till rehab och sen den 23/7 ska vi på ny röntgen och då också utvärdera och disskutera hur vi ska gå vidare. Han får nu äta specialfoder, tillskott och medicin. Allt jag vill är att få ha kvar min fina vän, i många år till. Så vi kommer göra allt vi kan för att han ska få fortsätta leva som han gjort hittills och vara smärtfri, det är det viktigaste för oss.
Att jag ska kunna träna med honom som jag gjort hittills, det vet jag redan att det kommer inte gå, inte heller kommer vi kunna ägna oss åt Dumles favoritträningsgrej, drag.. Tack och lov får han dock gärna simma och klabba i vatten, det är bara bra för honom. Annars tror jag att han hade sagt upp sej faktiskt.
Detta tog ett tag att smälta, men nu tar vi bara dessa fyra veckor som de kommer så får vi se sen helt enkelt.
.
Kram Sofia!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0