När klockan ringde strax innan åtta kändes det först lite motigt att kliva ur den varma och sköna sängen. Men när jkag väl kom upp var det inga problem. Kl. 8 traskade Dumle och jag iväg på morgonpromenad, var hemma igen kl 9.

.

Vi mötte inte en enda människa under hela promenader, samhället kändes helt öde och dimman var nästan lika tät som igår. Men det var skönt ute och Dumle var överlycklig över den lilla frost som kommit under natten.

När vi gått förbi Folkets Park och går utmed Hallins ser jag en tant med en frukostlimpa i snöre (tax)... Brödleven blir skitglad och viftar på svansen som en tok och hoppar upp och ner som en duracellkanin på kokain.

Dumle är inte sen att svara och viftar på hela rumpan samtidigt som han utstöter de ljud som han oftast använder när han blir riktigt ivrig att få hälsa på nåt eller någon. Tyvärr tycker en del att han låter komplett galen och vansinnig. Men en hundvan människa hör skillnaden. Tanten försöker hala in den lilla korven från änden av det ohyggligt långa flexikopplet. Plötsligt skriker hon till mej med gäll stämma "Släpp inte hit ditt djur, min hund är jätterädd för stora hundar!"...

Jag skakar på huvudet och gårt förbi henne med en mycket besviken Dumle i koppel (han ville ju hälsa på den lilla glada hunden), samtidigt som jag mumlar nåt i stil med att "det är inte jag som är ute med en radiostyrd falukorv i tvättlina som flänger över halva vägen"....

Ja se en del folk...

.

Väl hemma igen äter jag lite frulle tillsammans med Tobbe innan det är dags att bege sej till stallet och ta itu med nästan djurslags motion. Jag visste ju om att de skulle slakta julegrisarna nu på morgonen, när jag svänger in över sista fältet hör jag hur en gris gallskriker och sen en dov smäll. Jaha, ingen ridning idag inte om det inte är så att det är sista grisen de håller på mej. Det visade sej att det var den andra... Så mina flickor fick stanna i hagen och vila idag, då de stod precis utanför stalldörrn och greja... Det var iofs ingen större katastrof, jag fick tid över att ösa ut bäddarna i bägge boxarna. Sista torvbalen (använder under halmen där Lucky kissar) var jättefuktig så den donerades till slakten för att suga upp blodet under grisarna. Jag är ju ganska känslig och vill helst inte se blod, men det gick riktigt bra trots åsynen av både skållning och upphängda djurkroppar.

.

När jag kände mej färdig lunchfodrade jag och gick sen hemåt. Dimman hade börjat lätta och nu var det vansinnigt fuktigt i luften istället. Nästan lite jobbigt att andas... Men jag tror att får bara solen bryta igenom så kommer det bli en fin dag...=)

.

.

Kram Sofia!