Jaha... Här sitter man som ett jäkla kolli och känner sej helt invalido. Vad är det nu då jag har hittat på...?

.

Skulle av en ponny i stallet, hon blev förmodligen rädd för stalldörren när den smällde igen med en jättesmäll precis bakom rumpan på henne. Oturligt nog hände detta precis när jag var påväg av och hade benet i luften över hennes rumpa. Jag slungades bakåt och landade med hela min tyngd på höger häl. Jag hörde en smäll och det kändes som en explosition inne i benet sen blev benet alldeles varmt och gjorde skitont. Det blev svart och vita små stjärnor dansade framför ögonen, tack och lov lyckades jag hålla mej från att inte svimma av.

.

Jag lyckades halta in i stallet halvt hängandes över ponnyn. Vet knappt hur jag lyckades få av henne grejerna och få ut henne i hagen... Men det gjorde jag tydligen. Ringde Tobbe som kom på en gång. Jag som har lite sjukhusskräck ville naturligtvis inte åka in till en början. Det gör ju alltid ondast i början...eller hur!?

Men när det bara blev värre och värre och till slut kunde jag knappt nudda vid benet så åkte vi in. Jag behövde inte alls vänta länge på akuten, kom in och blev undersökt, fick lite smärtstillande och sedan bar det av till röntgen. Eftersom inga röntgenfynd hittades gjordes en ny undersökning där det fastställdes att jag hade en rejäl muskelbristning längst upp på vaden och även en där muskeln och hälsenan möts, där bestämdes också att det skulle göras en magnetröntgen för att se om det var muskeln eller själva senan som var skadad. Så jag fick åka hem med kryckor. Hela tisdagen hade jag mycket ont och foten började svullna upp, började också känna smärta från knät. Igår (onsdags) ringde de från Ryhov och sa att de hade gjort ett röntgenfynd och att det såg oroväckande ut och att jag skulle komma in redan samma dag för kompletterande röntgen och undersökningar. Eftersom Tobbe jobbade fick jag hoppa på kryckor ner till busshållsplatsen och ta bussen in plus byta buss på Esplanaden i Huskvarna. Men till slut kom jag ialla fall upp till Ryhov ca kl. tre. Röntgenavdelningen låg ju naturligtvis långt bort från huvudentren och vid det här laget började mina armar skrika att nu vill vi inte hoppa på kryckorna mer.

.

De gjorde röntgen och jag blev nerskickat till akuten. Efter ca en timma kom samma doktor som hade behandlat med när jag kom in natten till tisdagen och förklarade att dom hade ju sett vad som var fel på bilderna nu, benet var brutet... Min min var nog obetalbar vid det laget... Som tur e var det det lilla benet och inte "smalbenet" som var av längst upp och det får typ självläka sålänge det ligger rätt och inte finns splitter...

Sen tittade han på min fot och eftersom den så ut som ett övermoget blåbär (svullen och blå) så bestämdes det att den skulle röntgas... Så jag fick hoppa iväg hela vägen till röntgen en gång till...

Inga röntgenfynd hittades men mjukdelsskador finns det ju absolut med tanke på hur den ser ut och att jag har ont i den...

.

När jag om tillbaka till akuten för andra gången hade mamma precis kommit, då var klockan runt sex. Tack och lov hade hon bullar och dricka med sej, jag hade ju inte ätit sen frukost och höll på att hungra ihjäl.

.

Doktorn kom för att göra sitt slutliga utlåtande. Benet var alltså brutet, en rejäl muskelbristning på samma ställe, mjukdelsskador på foten, det onda knät förklarades med en "mosad" minisk som doktorn så vackert uttryckte det. Vad som händer med den får tiden utvisa, hur mycket problem jag får. Och sen med tanke på min ytterst begränsade rörlighet och ömhet i hälsenan så konstaterade han att den förmodligen var avslten... Så i bästa fall blir det endast gips och i värsta både operation och gips... Men det får vi se på lördag efter magnetröntgen som äger rum kl. 8.15.

.

Så nu sitter jag alltså här och tycker synd om mej själv, när jag frågade hur snart jag kunde sitta på hästen igen så bara skrattade doktorn lite åt mej... Undrar vad han menade med det!?

.

Men jag kommer sitta på Lucky såfort jag vet att jag inte kan göra skadorna värre... Det är ett som är säkert...

.

Kram Sofia!

Jaha... Här sitter man som ett jäkla kolli och känner sej helt invalido. Vad är det nu då jag har hittat på...?

.

Skulle av en ponny i stallet, hon blev förmodligen rädd för stalldörren när den smällde igen med en jättesmäll precis bakom rumpan på henne. Oturligt nog hände detta precis när jag var påväg av och hade benet i luften över hennes rumpa. Jag slungades bakåt och landade med hela min tyngd på höger häl. Jag hörde en smäll och det kändes som en explosition inne i benet sen blev benet alldeles varmt och gjorde skitont. Det blev svart och vita små stjärnor dansade framför ögonen, tack och lov lyckades jag hålla mej från att inte svimma av.

.

Jag lyckades halta in i stallet halvt hängandes över ponnyn. Vet knappt hur jag lyckades få av henne grejerna och få ut henne i hagen... Men det gjorde jag tydligen. Ringde Tobbe som kom på en gång. Jag som har lite sjukhusskräck ville naturligtvis inte åka in till en början. Det gör ju alltid ondast i början...eller hur!?

Men när det bara blev värre och värre och till slut kunde jag knappt nudda vid benet så åkte vi in. Jag behövde inte alls vänta länge på akuten, kom in och blev undersökt, fick lite smärtstillande och sedan bar det av till röntgen. Eftersom inga röntgenfynd hittades gjordes en ny undersökning där det fastställdes att jag hade en rejäl muskelbristning längst upp på vaden och även en där muskeln och hälsenan möts, där bestämdes också att det skulle göras en magnetröntgen för att se om det var muskeln eller själva senan som var skadad. Så jag fick åka hem med kryckor. Hela tisdagen hade jag mycket ont och foten började svullna upp, började också känna smärta från knät. Igår (onsdags) ringde de från Ryhov och sa att de hade gjort ett röntgenfynd och att det såg oroväckande ut och att jag skulle komma in redan samma dag för kompletterande röntgen och undersökningar. Eftersom Tobbe jobbade fick jag hoppa på kryckor ner till busshållsplatsen och ta bussen in plus byta buss på Esplanaden i Huskvarna. Men till slut kom jag ialla fall upp till Ryhov ca kl. tre. Röntgenavdelningen låg ju naturligtvis långt bort från huvudentren och vid det här laget började mina armar skrika att nu vill vi inte hoppa på kryckorna mer.

.

De gjorde röntgen och jag blev nerskickat till akuten. Efter ca en timma kom samma doktor som hade behandlat med när jag kom in natten till tisdagen och förklarade att dom hade ju sett vad som var fel på bilderna nu, benet var brutet... Min min var nog obetalbar vid det laget... Som tur e var det det lilla benet och inte "smalbenet" som var av längst upp och det får typ självläka sålänge det ligger rätt och inte finns splitter...

Sen tittade han på min fot och eftersom den så ut som ett övermoget blåbär (svullen och blå) så bestämdes det att den skulle röntgas... Så jag fick hoppa iväg hela vägen till röntgen en gång till...

Inga röntgenfynd hittades men mjukdelsskador finns det ju absolut med tanke på hur den ser ut och att jag har ont i den...

.

När jag om tillbaka till akuten för andra gången hade mamma precis kommit, då var klockan runt sex. Tack och lov hade hon bullar och dricka med sej, jag hade ju inte ätit sen frukost och höll på att hungra ihjäl.

.

Doktorn kom för att göra sitt slutliga utlåtande. Benet var alltså brutet, en rejäl muskelbristning på samma ställe, mjukdelsskador på foten, det onda knät förklarades med en "mosad" minisk som doktorn så vackert uttryckte det. Vad som händer med den får tiden utvisa, hur mycket problem jag får. Och sen med tanke på min ytterst begränsade rörlighet och ömhet i hälsenan så konstaterade han att den förmodligen var avslten... Så i bästa fall blir det endast gips och i värsta både operation och gips... Men det får vi se på lördag efter magnetröntgen som äger rum kl. 8.15.

.

Så nu sitter jag alltså här och tycker synd om mej själv, när jag frågade hur snart jag kunde sitta på hästen igen så bara skrattade doktorn lite åt mej... Undrar vad han menade med det!?

.

Men jag kommer sitta på Lucky såfort jag vet att jag inte kan göra skadorna värre... Det är ett som är säkert...

.

Kram Sofia!