Svenskt namn: Fingerborsblomma

Latinskt namn: Digitalis purpurea L.

.

Kallas även fingerhatt, biskopört. Mycket giftig. Ettåriga bladrosetter är är giftigare än blommande bestånd. Växten är giftig även efter torkning. Förgiftning och dödsfall hos hästar har konstaterats efter konsumtion av 20-40g torkade blad eller 120-140g gröna blad. Blomman är ca 1 meter hög, två-årig och har oftast purpurröda, vita och ibland rosa blommor. Den blommar juni-juli. Hela växten är giftig.

.

Aptitlöshet, törst, kolik, diarré, hjärtklappning, förhöjt blodtryck, avsaktning och sedan ökning av puls, skakningar och konvulsioner, död genom förlamning av hjärta och andningsorgan. Hudkontakt med växten kan orsaka hudinflammation (dermatit).

.

Fingerborgsblomman är naturligt förekommande endast i Bohuslän, där den är sällsynt och växer i skogsbryn och steniga backar. Arten är dock ganska vanlig som förvildad på torr, kulturpåverkad mark i stora delar av landet.

Blomman är lätt att känna igen då det inte finns någon annan liknande i Sverige, de närmaste släktingarna är liten fingerborgsblomma och gul fingerborgsblomma, som bägge två har gula blommor.

.